Du är här: Näringsliv & Arbetsmarknad > Robertsfors Ambassadör > Årets ambassdör 2012

Årets ambassdör 2012

Robertsfors kommun initierade år 2007 ett nätverk för Robertsfors Ambassadörer. Nätverket är till för de som inte bor i kommunen men har någon form av anknytning och känner att de vill bidra till en positiv utveckling och marknadsföring av Robertsfors kommun.

 
Efter ett par år togs beslut att årligen utse Årets Ambassadör – en person som bidragit till att sprida en positiv bild av Robertsfors kommun och de möjligheter som finns här. I år var det andra gången som Årets Robertsfors Ambassadör utsågs.
 
Utmärkelsen Årets Ambassadör gick i år till Åke Lindström.
 
Arets Ambassador 2012            
 
Åke Lindström är en genuin Robertsforsbo som efter Realskolan 1961 åkte till USA för ett års studier på Illinois High School. När han kom tillbaka hem blev det Östra Gymnasiet och den helklassiska latinlinjen och därefter Universitetsstudier i Umeå. Efter att ha blivit vald till ordförande i Sveriges Förenade Studentkårer, fick Åke jobb inom SACO, och så småningom som chef för DIK-kansliet. Där har han blivit kvar ända fram till augusti 2011, då han gick i pension. Åke bor idag i Älta vid Nacka tillsammans med sin hustru Inga Britt.  De har 2 vuxna söner. För Åke har hembygden och Robertsfors alltid varit viktigt. Under många år firade Åkes familj julaftnar och midsomrar hemma i Robertsfors.
 
 Åke har alltid lyft fram Robertsfors i alla sammanhang. Enligt uppgift har arbetskamraterna ibland tyckt att det blivit väl mycket om Robertsfors och hur bra det är. Hittade de någon artikel om Robertsfors så sattes de ibland upp på Åkes kontorsdörr.
 
Åke har alltsedan starten av kommunens ambassadörsnätverk tillhört dem som på ett mycket välförtjänt sätt marknadsfört Robertsfors kommun. Vid 250 års jubileét av Robertsfors år 2009 uttryckte han sina känslor för Robertsfors kommun och att hembygden är viktig för honom kan ingen betvivla. Enligt säkra uppgifter så finns det en sak som Åke ofta uttrycker, och det är att:
 
”Man blir aldrig så mätt att man inte orkar äta en vetelängd, och aldrig så trött att man inte orkar köra bil från Stockholm till Robertsfors”.