Riksintressen

Riksintressen är ett sätt för staten att påverka och bevaka intressen av särskild nationell betydelse inom samhällsplaneringen. Riksintressena ligger under miljöbalkens 4 och 3 kapitel. När ett område utses till riksintresse får det ett skydd som ska förhindra att åtgärder görs som kan skada värdet.Bild riksintresseanspråk

Varför har vi riksintressen?

1907 års stadsplanelag la grunden för det som idag är det kommunala planmonopolet. Byggnadslagen från 1947 stärkte monopolet ytterligare och byggnadsstadgan från 1960 avskaffade de lokala byggnadsordningarna och samma byggnadsbestämmelser infördes för hela landet. Sedan plan- och bygglagen infördes 1987 kan staten påverka markanvändningen i kommunen genom att riksdag och statliga myndigheter kan peka ut områden som ses som värdefulla; riksintressen.

Ett riksintresse är ett geografiskt område som innehåller nationellt viktiga värden eller kvaliteter. Det kan handla om bevarande, exempelvis unik natur eller kulturmiljö likväl som för exploatering, exempelvis gruvdrift och vägar men även för yrkesfiske och rennäring.

I översiktsplanen skall kommunen redovisa hur man tagit hänsyn till de riksintressen som finns så att dessa inte påtagligt skadas. Utgångspunkten skall vara att riksintresset har ett värde som kan utvecklas till något attraktivt för kommunen.

Vad är ett riksintresse?

Det finns två olika typer av områden som klassas som riksintressen. Båda utgår från miljöbalken. Dels större områden som riksdagen beslutar om enligt 4 kap. i miljöbalken. Här handlar det om områden med stora natur- och kulturvärden och värden för friluftsliv. Dessa finns i delar av våra fjäll, kuster och älvar. Dessa områden är angivna direkt i lagen.

Den andra typen av riksintressen regleras av 3 kap. i miljöbalken, hushållningsförordningen. Det är 12 olika statliga myndigheter som har ansvar att göra bedömningar för vilka områden som är av riksintresse utifrån den sektor de ansvarar för. Länsstyrelsen företräder staten och skall hantera de anspråk som dessa 12 myndigheter lägger.

Riksintressen och översiktsplanen

Översiktsplanen är ett vägledande dokument som skall visa på hur en kommun planerar att använda mark och vatten. Kommunen skall i översiktsplanen beskriva hur man avser att tillgodose riksintressena, detta skall ske i dialog med Länsstyrelsen som företräder staten och de 12 myndigheterna. Det är kommunens uppfattning som redovisas i översiktsplanen. Om Länsstyrelsen har en avvikande åsikt om hur kommunen tillgodoser hänsynen till riksintressena ska det framgå i ett granskningsyttrande som bifogas översiktsplanen.

Robertsfors kommun vill med sin översiktsplan visa på hur kommunen på ett hållbart sätt ska få fortsatt tillväxt och utveckling. Planen skall beskriva hur vi ställer oss till utveckling och bevarande vad gäller bland annat boende, fritid, natur- och kulturvård, infrastruktur mm. Översiktsplanen ligger sedan till grund för exempelvis detaljplaner och de bygglov som ges.

Det är viktigt att kommunen och Länsstyrelsen är överens om hur riksintressena hanteras i översiktsplanen. Länsstyrelsen kan stoppa och begära prövning för detaljplaner och bygglov som de uppfattar som skadliga för utpekade riksintressen i området.

Kulturmiljöer av riksintresse i Robertsfors kommun

I Robertsfors kommun finns fyra områden som ses så pass värdefulla ur ett kulturmiljöperspektiv att de är utpekade som riksintressen av Riksantikvarieämbetet. Dessa finns i Ratan, Bygdeå, delar av Robertsfors samhälle och Nysätra – Holmsjöberget. Dessa områden ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada kulturmiljön. Varje riksintresse har riktlinjer för hur man ska hantera områdena för att bevara de värdefulla kulturmiljöerna.

Ratan – med tre delmiljöer

Ratans kulturmiljö av riksintresse (nr AC 12) kan sägas bestå av tre delmiljöer, Båkskäret, Ledskär och Ratans by. Båkskärets fornlämningar berättar om äldre tiders fiske och hamnepoken, Ledskär bär spår efter 1808-1809 års krig och Ratans by innehåller en intressant bebyggelsemiljö präglad av sjöfartens betydelse.

Kulturvärdena bör skyddas genom bevarandeåtgärder och underhåll. Byns enhetliga karaktär med gårdsgrupperingar längs den slingrande byvägen ska bevaras likväl som den traditionella bebyggelsen från 1800-talets andra hälft samt 1900-talets början. Genom områdesbestämmelser skyddas byggnaderna och andra kulturminnen.

Bygdeå – området kring kyrkan

Området för riksintresset (nr AC 13) ligger kring den medeltida kyrkan. Området är ganska stort för att miljön och kulturbärande byggnader kring kyrkan ska kunna bevaras. Här ska ärenden rörande nybyggnation behandlas mycket restriktivt. Eventuella om- och tillbyggnader ska underordnas den äldre bebyggelsen och miljön i sin helhet och befintliga byggnader inom området ska underhållas på ett korrekt sätt. Kyrkobyggnaden och –tomten skyddas genom kulturmiljölagen och området runt omkring skyddas i detaljplan.

Robertsfors – bruksmiljön och Hallmanska planen

Riksintresset (nr AC 14) består av två delar, Bruksområdet samt Hallmanska planen och dess byggnader.

Bruksområdet ligger väl avgränsat i södra delen av samhället. Bruksmiljön domineras av byggnader från bruksperioden och förra sekelskiftet, både bostäder och byggnader som använts till brukets varierade verksamheter från 1700-talet fram till förra sekelskiftet. Området har en hierarkisk uppdelning med arbetarnas område väster om ån och herrgård, brukskontor och tjänstemannabostäder öster om ån.

Bruksområdet bör behandlas som ett sammanhållet bevarandeområde vilket innebär att i princip får inga byggnader eller andra element av kulturhistoriskt värde rivas eller förvanskas. Helt ny bebyggelse inom området bedöms med stor restriktivitet. Ombyggnad eller renoveringar av byggnaderna ska ske så att de inte förvanskas. Vid ansökan om bygglov för om-, ny- eller tillbyggnad sker samråd med Länsstyrelsens kulturmiljöfunktion. Detta gäller även för restaureringsarbeten och rivningslovsärenden. Området skyddas genom områdesbestämmelser.

Riksintresset (nr AC 14) Hallmanska planen och dess byggnader avgränsas av Jenningsgatan i norr, Rickleån i väster och Yttre ringvägen i öster. Planen från 1901 är en av de första i Västerbotten och gjordes av P O Hallman. Hallman var med och introducerade begreppet ”trädgårdsstad” i Sverige och svarade för en stor del av de stadsplaner som gjordes under 1900-talets första decennium. Hans planer finns bland annat i Skellefteå, Umeå, Göteborg och Stockholm. Hallman brukar därför kallas för ”riksbyggaren”.

Planen i Robertsfors är ett tidigt exempel på hur begreppet trädgårdsstad användes på en stadsplanering med bebyggelse och gatunät anpassade efter terrängen och hur viktigt inslag av grönska var för områdets karaktär. Ursprungligen fanns en zonindelning för olika socialgrupper, kvarteren närmast bruket var avsedda för tjänstemännen, kvarteren vid torget för sociala inrättningar, Storgatan för handel och annan service och resterande del mot norr för arbetarna. Detta finns till stor del kvar, även bostadshusen, uthusen och samlingslokalerna har behållit mycket av sin ursprungliga karaktär.

De kulturvärden som finns i området bör skyddas genom att gatunätet, zonindelningen samt grönområden mellan gator och bebyggelse behålls. Eventuell om- och tillbyggnad underordnas den äldre bebyggelsen samt miljön i sin helhet. Eventuella nybyggnader anpassas efter den befintliga miljön vad beträffar proportioner, material och färgval.

Ånäset – Nysätra sockens kyrkplats

Riksintresset (nr AC 15a) omfattar Nysätra sockens kyrkplats. 1700-talskyrkan med sin korsformiga plan och framför allt innertaket i rokokoform och färgsättning anses ha ett stort kulturhistoriskt värde. Miljön betraktas som ett bevarandeområde där alla byggnader och kulturminnen som äger kulturhistoriskt värde ska bevaras. Nybyggnationer skall behandlas restriktivt och renoveringar, om- och tillbyggnader ska ske varsamt och underordnas byggnaderna och miljön. Äldre paneler och snickeridetaljer bör i möjligaste mån bevaras. Kyrkobyggnaden och –tomten skyddas genom kulturmiljölagen och området runt omkring skyddas i detaljplan.

Allmänna råd till dig som har ett  hus i en kulturmiljö

I kommunen finns, förutom de utpekade Riksintressena för kulturmiljövård, även ett antal områden som anses ha höga kulturmiljövärden. Naturresurslagen 2 kap 6 § andra stycket säger att riksintressen skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Det innebär att du som ägare till en byggnad i ett sådant område eller ett område med höga kulturmiljövärden har ansvar att fara varsamt fram och vårda och förvalta byggnaden så att det kulturhistoriska värdet inte går förlorat.

Plan- och bygglagen ställer krav på varsamhet när en byggnad ska förändras. Lagen reglerar att byggnader med kulturhistoriskt värde inte får förvanskas och den ställer också krav på att byggnader ska underhållas. (Plan- och bygglagen (PBL) 2010:900)

Det innebär inte restriktioner mot normal användning av huset eller hinder att upprusta eller modernisera. Däremot betyder bestämmelsen att upprustning, ombyggnationer och tillbyggnader skall ske varsamt så att husets och områdets karaktär bevaras.

Är du det minsta osäker på hur det förhåller sig med ditt hus hör av dig till samhällsbyggnadskontoret eller till Länsmuseets byggnadsantikvarie!

Gör underhåll i tid för att hålla kostnaderna nere. Välj material och metoder som hör hemma i huset i fråga, är till exempel fasaden målad med falu rödfärg så fortsätt med det.

Vid ombyggnad bör du gå igenom huset och inventera vilka kvaliteter det har, både invändigt och utvändigt, rådgör med Länsmuseets byggnadsantikvarie. Planera ombyggnaden så att den blir varsam, försök inte omvandla huset till en modern villa. Behåll så mycket som möjligt av husets äldre byggnadsdetaljer. Lister hyvlade för hand, dörrar med ramverk och speglar som är sammansatta med tränarar är exempel på detaljer med ”antikvärde”.

Ta hänsyn till husets karaktär även om det blir nödvändigt att förnya vissa detaljer. Behöver fasaden bytas – sätt upp en likadan, behöver taket bytas – välj ett material som passar huset och miljön, behövs nya fönster – tänk på att proportionerna på fönster och spröjs är viktiga för husets karaktär. Förbättra gärna den tekniska standarden men försök i möjligaste mån att behålla och återanvända inredningen. I vissa fall kan även rumsindelningen vara tidstypisk och bevarandevärd, bevara den om möjligt.

För dig som har ett hus i Riksintresset Hallmanska planen kan du få konkreta tips på hur du skall underhålla ditt hus samt genomföra om- och tillbyggnader utan att det kulturhistoriska värdet går förlorat om du kontaktar samhällsbyggnadskontoret.

Möjlighet till bidrag och stöd

För att kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och andra anläggningar ska behålla sitt kulturhistoriska värde är det viktigt att vård och underhåll samt ombyggnader sker utifrån den enskilda byggnadens förutsättningar. Det är också viktigt att använda kulturhistoriskt riktiga material och metoder för att ta tillvara på byggnadernas karaktär och utseende samtidigt som man värnar om de traditionella hantverken.

  • Alla kan ansöka hos länsstyrelsen om ett bidrag för att vårda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (dock inte statligt ägda byggnader).
  • Sökanden kan få bidrag till de kulturhistoriska merkostnader som en varsam renovering kan föra med sig, i form av t ex särskilda material och antikvarisk medverkan

Bidraget är i första hand avsett för att bevara byggnader, inte för att byta ut eller nytillverka byggnadsdelar. Helhetsintrycket har stor betydelse för upplevelsen av byggnaderna och påverkar både den kulturhistoriska bedömningen av ansökan och kraven på anpassning när det gäller val av metoder och material i samband med renovering.

Kontaktperson

Byggnadsinspektör

Sara Forsberg

Telefon: 0934-141 03

sara.forsberg@robertsfors.se

Senast uppdaterad: 13 september 2018, 13:26:58